Som tidigare nämnts påstods kung Taksin ha blivit sinnessjuk. Han hade börjat bli tokig efter att ha låtit avrätta två av sina hustrur för påstådd otrohet. De två ska ha hetat Chim (Mom Chim) หม่อมฉิม och Ubon (Mom Ubon) หม่อมอุบล. Ubon är uppenbart identisk med den tidigare omtalade dottern till Chao Phimai (prins Thepphiphit).

Det berättas att man hade upptäckt råttor i kungens sovgemak och att de hade gnagt på kungens gardiner. Två portugiser i kungens tjänst, med titlarna Chit Phuban ชิดภูบาล och Chan Phubet ชาญภูเบศร, fick i uppdrag att fånga råttorna och hade då kommit i påstådd otillbörlig kontakt med de två nämnda hustrurna. Att de anklagades för detta brott ska ha berott på en intrig från andra hustrur till Taksin. De ska ha varit avundsjuka på de två då de stod högt i gunst hos kungen.

Taksin blev galen av ilska över den påstådda otroheten och beordrade de två avrättade på ett mycket grymt sätt. De ska först ha piskats och man hällde salt i såren, de skars i brösten och därefter fick de sina händer och fötter avhuggna. Mom Ubon ska ha varit gravid i andra månaden. Tyvärr vet jag inte hur det gick för de två portugiserna.

Efter sina hustrurs avrättningar ångrade sig kungen och ville ta livet av sig själv. Höga munkar tillkallades för att förhindra detta och hjälpa honom. Taksin ska därefter ha blivit alltmer fanatisk i sin tro och obalanserad. Inför varje militär kampanj, eller efter en avslutad sådan, besökte han tempel för att be om munkarnas välsignelse eller för att diskutera religiösa frågor med dem.

Till sist lär han ha betraktat sig som en bodhisattva (Phra Phothisat) พระโพธิสัตว์. Det vill säga en reinkarnation av Buddha vars handlingar var gudomliga och han började misstänka sina närmaste ämbetsmän för att vara illojala. Taksin påstods ha sagt att hans handlingar var viljan från övernaturliga röster. Som bodhisattva menade han också att hans blod skulle byta färg från rött till vitt! Han begärde att munkar skulle komma och visa honom ära och vördnad. Då munkar inte tillåts visa vördnad för andra än Buddha själv och sina äldre i munkorden blev de av med munkkåpan, piskades och fick tömma latriner.

Det var inte bara munkar som blev piskade utan det handlade till sist om hundratals personer som straffades på detta sätt och sedan tvingades att arbeta som tjänare. Även Taksins egna söner råkade ut för piskning och tvingades erkänna saker som de inte var skyldiga till. Taksin började också spå folk. Han lät hämta kvinnor från marknader för att sedan spå deras framtid. Om de höll med om det han spådde blev han nöjd och om de inte gjorde det blev han arg och straffade dem. Därför vågade till sist ingen ifrågasätta hans spådomar.

Med sin påstådda förmåga att spå in i framtiden menade Taksin också att han kunde döma i juridiska ärenden. Efter att tidigare ha varit känd för sin godhet och rättvisa hade den mentalt obalanserade kungen nu blivit övertygad om sin egen ofelbarhet och dömde utan att lyssna ordentligt på detaljerna i de olika rättsfallen. Konsekvensen blev att många oskyldiga straffades och avrättades.

Denna situation utnyttjades av vissa personer och de blev ökända för sina falska anklagelser, eller hot om falska anklagelser, mot oskyldiga personer som de sedan kunde utsätta för utpressning för att de skulle slippa hårda straff. En källa nämner två personer, Phan Si พันศรี och Phan La พันลา, som ägnade sig åt denna avskyvärda verksamhet.

Det har funnits teorier om att Taksins sinnessjukdom var påhittad och ett sätt att rättfärdiggöra general Chakris övertagande av tronen. Kungen skulle med andra ord ha varit offer för en sammansvärjning. Några bevis för detta finns inte och mot påståendet talar att det inte kunnat påvisas att general Chakri någonsin visade några tecken på att vara illojal mot kungen under dennes 15-åriga regeringstid.

Franska missionärer har skrivit intressanta saker om Taksin. Joseph-Louis Coudé ยอเซฟ หลุยส์ กูเด (4 oktober 1750-8 januari 1785) som kommit till Siam 1775 skrev 1780 att kungen ibland var arg på dem, vilket kanske inte alltid var så märkligt, och att han tillbringade all sin tid med meditation, böner och fasta för att kunna få sig själv att sväva i luften! Då missionärerna menade att vissa löften från kungen inte hade infriats klagade de hos en av kungens söner, som då ska ha svarat; "Det är riktigt, men min far har förändrat sig."

En man vid namn Jean Joseph Descourvières เดส์กูวิแยร์ (1742-6 augusti 1804) skrev den 21 december 1782, 8 månader efter revolten, att kungen hade upprört befolkningen och utlänningarna i Thonburi i flera år och beskrev kungen som halvgalen och grym.